Eller vad tycker ni?
I dag är det Lucia och det är en vecka sedan jag gjorde min justerings-operation av den högra höften. Vet inte hur det ser ut än, men jag hoppas det blev bra. Enligt kirurgen då godkänner inte landstinget dessa "fix-operationer" längre, utan man får vara nöjd med det man får, och vill man fixa något får man söka till en privat klinik och betala för det själv, och det är ju alltid trevligt att få höra att man haft TUR ! :)
Själva operationen gick bra, fast bedövningen tog inte, så jag kände då han började skära!!! HU ! Men efter 2 ytterligare bedövningssprutor så fungerade det. Tog ca 50 min och sedan satt jag i bilen på väg hem igen. Helt otroligt snabbt!
Nästa steg blir att operera överarmarna. Vi funderar på att låna pengar till denna operation, så jag blir "klar" någon gång.
Att man gör en fysisk vinst av att gå ner i vikt är väl alla överens om, men jag skulle vilja framhäva att det inte är så lätt Psykiskt. Alla talar om för en hur "skönt" det måste var, hur duktig man varit osv, och så känner man inte igen personen man ser i spegeln...Vem är det? Vad gör hon i min spegel? Vem stal min spegelbild?
Jag är expert på att "straffa" mig själv, och det är något jag måste ta tag i. Det är INTE guld och gröna skogar för att man går ner i vikt. Jag kräks nästan då jag läser reportage om folk som gått ner massor i vikt och som liksom berättar sin story med ett rosa skimmer runt om ... även dessa människor måste väl ha känt allt detta som jag känner? Lyckan sitter inte i kilona, den måste komma inifrån.
Hur som helst, nu är operation nr 2 avklarad och just nu handlar det bara om att läka ifrån den, så jag kan komma igång och träna (läs: BOXAS) igen!
kramiz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar