Ja, alltså, JAG Om någon är ju hundvän...men det jag såg i morse på tv fick mig att fundera hur andra hundägare tänker??? De har fixat en HUND-bio på husdjursmässan, och de hoppas att detta är något som kommer att anammas ute i samhället, att det ska finnas biografer där man får ta med sig sina hundar och de får en egen stol att sitta i...min undran är: VARFÖR??? Visst, man kanske har en hund som inte gillar att vara ensam, och inte får tag i någon hundvakt, men då kanske man helt enkelt får avstå från att gå på bio och göra det någon annan gång? Man har väl ändå valt att ha hund, och då får man ju räkna med vissa "uppoffringar", eller är jag helt ute och cyklar nu?
Jag vet i alla fall att MINA hundar skulle INTE uppskatta att tas in i ett rum fullt med andra hundar, med en massa hunddofter - bara för att JAG vill se en film??? Mina hundar får inte sitta i möblerna så varför skulle de helt plötsligt få sitta i en bio-stol?
Nej usch, sådant här får mig verkligen att gå igång *haha*
I dag har det varit en kämpig dag. Jag försöker få i mig mycket te, för vätskans skull, och så lite Proviva Nyponsoppa...jag har ont och känner mig SLUT...Men ångrar INTE att jag åkte hem i alla fall.
kramiz
torsdag 6 januari 2011
Ny riskgrupp
Slötittade lite på nyhetsmorgon och där pratade de om Svininfluensan. Från och med i år finns det ytterligare en "riskgrupp" som bör vaccineras först, och det är "Mycket överviktiga". De har ett sämre immunförsvar och anses därför ligga i riskzonen. I övrigt tyckte de väl inte att vi behövde oroa oss så mycket, inte än i alla fall...
Vad SKÖNT det var att vakna i sin egen säng!!! Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att kliva upp på vågen och gissa hur mycket jag tappat sedan dagen innan nyårsafton (en vecka sedan idag)??? ÅTTA KILO !!! Helt otroligt !?! Maken gissade på 4, så han blev lite chockad då jag sa det dubbla :)Nu är ju inte detta något som jag rekommenderar,så klart, men visst, det kändes lite "gött" efter alla helger, det måste erkännas *haha* "Inget ont som inte har något gott med sig" eller ? *BIG SMILE*
I dag har jag ont...det oroar mig lite att jag "bara" har 11st spasmofen...hur ska jag klara mig? Och vad händer om de tar slut och jag fortfarande inte kan dricka? Var ringer jag då? Ja, jag ANTAR väl att jag ringer till avdelningen så får de fixa det med dr...det LÖSER sig!
Känner mig väldigt låg idag...är jobbigare än jag trodde att vara hemma och inte göra någonting...känner mig ledsen, dålig, usel...och vädret utanför mitt fönster gör ju inte det hela bättre: snöstorm! Fast, en positiv sak finns ju alltid att hitta och det positiva är väl att jag inte behöver ge mig ut i det här hemska vädret. Ja ni ser... jag kan inte deppa till 100% utan att i alla fall försöka hitta något positivt, och det är nog lite typiskt mig det :)
krameli
Vad SKÖNT det var att vakna i sin egen säng!!! Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att kliva upp på vågen och gissa hur mycket jag tappat sedan dagen innan nyårsafton (en vecka sedan idag)??? ÅTTA KILO !!! Helt otroligt !?! Maken gissade på 4, så han blev lite chockad då jag sa det dubbla :)Nu är ju inte detta något som jag rekommenderar,så klart, men visst, det kändes lite "gött" efter alla helger, det måste erkännas *haha* "Inget ont som inte har något gott med sig" eller ? *BIG SMILE*
I dag har jag ont...det oroar mig lite att jag "bara" har 11st spasmofen...hur ska jag klara mig? Och vad händer om de tar slut och jag fortfarande inte kan dricka? Var ringer jag då? Ja, jag ANTAR väl att jag ringer till avdelningen så får de fixa det med dr...det LÖSER sig!
Känner mig väldigt låg idag...är jobbigare än jag trodde att vara hemma och inte göra någonting...känner mig ledsen, dålig, usel...och vädret utanför mitt fönster gör ju inte det hela bättre: snöstorm! Fast, en positiv sak finns ju alltid att hitta och det positiva är väl att jag inte behöver ge mig ut i det här hemska vädret. Ja ni ser... jag kan inte deppa till 100% utan att i alla fall försöka hitta något positivt, och det är nog lite typiskt mig det :)
krameli
onsdag 5 januari 2011
Google är bra...eller..?
Ja, naturligtvis kände jag mig lite tvingad att googla på gallstensoperation, och fick fram att det görs via titthål eller ett snitt under högra bröstpartiet(typ där revbenen tar slut)
Jag är ju lite nojjig över det här med ärr just nu. Jag vill INTE att någon ska "förstöra" nu då jag fått ett så snyggt är av Dr Sleem...men titthålsärr är ju helt ok. Och självklart: Skulle jag bli TVUNGEN att göra ett större snitt någon gång för att det skulle rädda mitt liv, så skulle jag ju inte tveka, men får jag VÄLJA så vill jag inte ha fler ärr än nödvändigt, och om de även är snygga så är det ju en bonus!
Fortsatte läsa bland mina sökningar och förstod att det är en ganska "enkel" operation. Man blir oftast kvar på sjukhuset 1-2 dagar och behöver inte göra något återbesök...
...läser vidare och får upp FLERA fall där: "Man dog av gallstensoperation" "Kvinna opererade bort gallsten - dog" VA??? KAN MAN DÖ AV DENNA OPERATION ???
Självklart FÖRSTÅR jag att man kan dö när som helst av vad som helst, det finns INGA garantier med någonting, men : DETTA VAR INTE VAD JAG VILLE VETA ! *haha*
Men, som sagt...man kan dö när som helst av vad som helst och man lever egentligen i en ständig "fara", men som tur är så dör man inte så lätt. Och jag VÄLJER att blunda för dessa inlägg och läser istället dem som är POSITIVA.
Har för övrigt tagit en sån där supp nu och druckit te och nyponsoppa - och det har gått bra. Nu hoppas vi bara på att natten går bra också...
tjing tjing!
Jag är ju lite nojjig över det här med ärr just nu. Jag vill INTE att någon ska "förstöra" nu då jag fått ett så snyggt är av Dr Sleem...men titthålsärr är ju helt ok. Och självklart: Skulle jag bli TVUNGEN att göra ett större snitt någon gång för att det skulle rädda mitt liv, så skulle jag ju inte tveka, men får jag VÄLJA så vill jag inte ha fler ärr än nödvändigt, och om de även är snygga så är det ju en bonus!
Fortsatte läsa bland mina sökningar och förstod att det är en ganska "enkel" operation. Man blir oftast kvar på sjukhuset 1-2 dagar och behöver inte göra något återbesök...
...läser vidare och får upp FLERA fall där: "Man dog av gallstensoperation" "Kvinna opererade bort gallsten - dog" VA??? KAN MAN DÖ AV DENNA OPERATION ???
Självklart FÖRSTÅR jag att man kan dö när som helst av vad som helst, det finns INGA garantier med någonting, men : DETTA VAR INTE VAD JAG VILLE VETA ! *haha*
Men, som sagt...man kan dö när som helst av vad som helst och man lever egentligen i en ständig "fara", men som tur är så dör man inte så lätt. Och jag VÄLJER att blunda för dessa inlägg och läser istället dem som är POSITIVA.
Har för övrigt tagit en sån där supp nu och druckit te och nyponsoppa - och det har gått bra. Nu hoppas vi bara på att natten går bra också...
tjing tjing!
Oj, här hände det grejor...
Ja...maken köpte omeprazol och inside brus till mig precis som doktorn ordinerat, men det blev liksom ingen skillnad. Låg på soffan hela söndagen och till slut sa jag till mannen att: "Nej, du får skjutsa in mig till akuten, det är något som är fel..."
Sagt och gjort, men den här gången släppte han bara av mig och så skulle jag ringa då jag var klar.
Fick direkt komma in på en brits och ganska snart på ett undersökningsrum. Där fick jag träffa en ung och trevlig läkare som undersökte mig på nytt. Nya prover togs och han skakade mest på huvudet. Och då proverna kom hade jag förhöjda vita blodkroppar, och han sa: "-Jag lägger in dig för något är det som är fel..."
Jaha, blev hämtad av tjejerna på avd 2 på N-e sjukhus, och de satte genast in morfin, eftersom jag hade konstanta smärtor. Den kvällen minns jag inte så mycket av mer än att jag fick morfin var annan timma, de tog mer blodprover, kopplade näringsdropp mm.
Jag låg på sal 16, som är en "2-sal", och som jag delade med 73-åriga Birgitta som gjort en knäledsoperation och fått komplikationer efteråt så de fick gipsa benet så såret läker ihop där inuti. En trevlig tantaranta, även om hon allt var lite väl "gnällig"...
Naturligtvis kom "min" läkare mitt i "Våra bästa år" Hallå? HUR kan man lägga ronden mitt i sändningstid för detta??? *asg*
Han klämde och kände och sa till slut att jag skulle göra en kontraströntgen. Fortsatt fasta och morfin. (en härlig mix)
Något som var väldigt roligt vara att ALLA läkare jag träffat har tittat på mitt buksnitt och sagt: "-Åh, vad SNYGGT gjort, var och vem har opererat dig?" och varit lite "impade" av det (Dr Ziad Sleem ÄR en duktig kirurg!)
Jaha, hela dagen gick utan att jag fick någon röntgen...maken kom på besök med kläder och lite annat tidsfördriv. (Dottern F och pojkvännen åkte ju till Blekinge i måndags, och naturligtvis hade hon snott med sig det mobila bredbandet, så det enda jag kunde facebooká/surfa med var mobilen = inga blogginlägg ifrån mig dessa dagar)
Men på kvällen kom de och hämtade mig för en konstraströntgen. Sedan var det ju kväll igen och det blev ännu en natt med regelbundna morfindoser...
Och, vad tror ni händer nästa morgon? Jo, samma procedur: ronden kom mitt i VBÅ *haha* Läkaren sa att jag hade inflammation i gallblåsan och gallsten. Och då jag har inflammation så kan de inte operera förrän den är borta. Tyvärr är jag då allergisk mot anti-inflammatoriska preparat, så det är bara att vänta ut...
Men han tyckte att jag skulle börja dricka (var som ljuv musik i mina öron!)
Började med en klunk te...ajajaj...smärtorna kom direkt, och jag fick mer morfin...senare sa "syrran" Agneta: "Ska du inte prova lite saftsoppa då? Vi har ju mer morfin och det kunde väl vara gott att få smaka något sött..." Sagt och gjort, drack en sååå gooood saftsoppa (jag som inte gillar sånt i vanliga fall) och det blev mer morfin...Då började det lilla hoppet som tänts i mig sina, och jag kände bara hur VÄRDELÖS jag var som inte ens kunde dricka lite...(man är väldigt bräcklig då man ligger på sjukhus)
I natt blev det mer morfin, nya blodprover (nu har jag inga fler "stickbara" vener på vare sig armar eller händer)och då ronden kom (jodå, just som jag tittade på VBÅ) sa läkaren att jag kunde få prova spasmofen, som är både kramphämmande och smärtstillande, och om jag kunde dricka med hjälp av detta så kunde jag få åka hem. Jag nästan tjatade om att få komma hem, för jag kan ju lika gärna sitta här hemma och "prova" mig fram att dricka/äta, som att sitta där, bara jag hade hjälp mot smärtorna.
Väntade hela dagen på detta "undermedel", men var lite svårt att få tag på. Vid 14-tiden jobbade "syster" Agneta igen och HON hade ett sådant där stolpiller undangömt minsann - tjihooo!
Och då maken kom, vid 15-tiden drack jag 2 muggar proviva nypondryck - UTAN krämpor!!! (däremot var jag ju hög och inte så stadig på benen, då detta piller innehåller både kodein och morfin, men vem bryr sig om sånt???) Så jag var väldigt SNABB med att packa ihop mina saker och åka därifrån. Var lite vemodigt för man har ju liksom lärt känna personalen, och Birgitta, som blev liggandes kvar där...
Om jag får ont igen är det bara att vi åker in. Och om jag INTE får ont och det "går över" så ska jag tillbaka om 3-4 veckor, då det ska konstateras att inflammationen är över och bokas in en operationstid.
Just nu känns det som att det var ett misstag att åka hem i alla fall, då det är OMÖJLIGT att bara "stänga" av och INTE plocka och dona...men jag SKA verkligen försöka ta det lugnt nu.
Och det "roliga" är att då jag blir opererad kommer jag att hamna på avd 2 igen och träffa den trevliga personalen :)
Nej - nu vila på soffan!!!
Sagt och gjort, men den här gången släppte han bara av mig och så skulle jag ringa då jag var klar.
Fick direkt komma in på en brits och ganska snart på ett undersökningsrum. Där fick jag träffa en ung och trevlig läkare som undersökte mig på nytt. Nya prover togs och han skakade mest på huvudet. Och då proverna kom hade jag förhöjda vita blodkroppar, och han sa: "-Jag lägger in dig för något är det som är fel..."
Jaha, blev hämtad av tjejerna på avd 2 på N-e sjukhus, och de satte genast in morfin, eftersom jag hade konstanta smärtor. Den kvällen minns jag inte så mycket av mer än att jag fick morfin var annan timma, de tog mer blodprover, kopplade näringsdropp mm.
Jag låg på sal 16, som är en "2-sal", och som jag delade med 73-åriga Birgitta som gjort en knäledsoperation och fått komplikationer efteråt så de fick gipsa benet så såret läker ihop där inuti. En trevlig tantaranta, även om hon allt var lite väl "gnällig"...
Naturligtvis kom "min" läkare mitt i "Våra bästa år" Hallå? HUR kan man lägga ronden mitt i sändningstid för detta??? *asg*
Han klämde och kände och sa till slut att jag skulle göra en kontraströntgen. Fortsatt fasta och morfin. (en härlig mix)
Något som var väldigt roligt vara att ALLA läkare jag träffat har tittat på mitt buksnitt och sagt: "-Åh, vad SNYGGT gjort, var och vem har opererat dig?" och varit lite "impade" av det (Dr Ziad Sleem ÄR en duktig kirurg!)
Jaha, hela dagen gick utan att jag fick någon röntgen...maken kom på besök med kläder och lite annat tidsfördriv. (Dottern F och pojkvännen åkte ju till Blekinge i måndags, och naturligtvis hade hon snott med sig det mobila bredbandet, så det enda jag kunde facebooká/surfa med var mobilen = inga blogginlägg ifrån mig dessa dagar)
Men på kvällen kom de och hämtade mig för en konstraströntgen. Sedan var det ju kväll igen och det blev ännu en natt med regelbundna morfindoser...
Och, vad tror ni händer nästa morgon? Jo, samma procedur: ronden kom mitt i VBÅ *haha* Läkaren sa att jag hade inflammation i gallblåsan och gallsten. Och då jag har inflammation så kan de inte operera förrän den är borta. Tyvärr är jag då allergisk mot anti-inflammatoriska preparat, så det är bara att vänta ut...
Men han tyckte att jag skulle börja dricka (var som ljuv musik i mina öron!)
Började med en klunk te...ajajaj...smärtorna kom direkt, och jag fick mer morfin...senare sa "syrran" Agneta: "Ska du inte prova lite saftsoppa då? Vi har ju mer morfin och det kunde väl vara gott att få smaka något sött..." Sagt och gjort, drack en sååå gooood saftsoppa (jag som inte gillar sånt i vanliga fall) och det blev mer morfin...Då började det lilla hoppet som tänts i mig sina, och jag kände bara hur VÄRDELÖS jag var som inte ens kunde dricka lite...(man är väldigt bräcklig då man ligger på sjukhus)
I natt blev det mer morfin, nya blodprover (nu har jag inga fler "stickbara" vener på vare sig armar eller händer)och då ronden kom (jodå, just som jag tittade på VBÅ) sa läkaren att jag kunde få prova spasmofen, som är både kramphämmande och smärtstillande, och om jag kunde dricka med hjälp av detta så kunde jag få åka hem. Jag nästan tjatade om att få komma hem, för jag kan ju lika gärna sitta här hemma och "prova" mig fram att dricka/äta, som att sitta där, bara jag hade hjälp mot smärtorna.
Väntade hela dagen på detta "undermedel", men var lite svårt att få tag på. Vid 14-tiden jobbade "syster" Agneta igen och HON hade ett sådant där stolpiller undangömt minsann - tjihooo!
Och då maken kom, vid 15-tiden drack jag 2 muggar proviva nypondryck - UTAN krämpor!!! (däremot var jag ju hög och inte så stadig på benen, då detta piller innehåller både kodein och morfin, men vem bryr sig om sånt???) Så jag var väldigt SNABB med att packa ihop mina saker och åka därifrån. Var lite vemodigt för man har ju liksom lärt känna personalen, och Birgitta, som blev liggandes kvar där...
Om jag får ont igen är det bara att vi åker in. Och om jag INTE får ont och det "går över" så ska jag tillbaka om 3-4 veckor, då det ska konstateras att inflammationen är över och bokas in en operationstid.
Just nu känns det som att det var ett misstag att åka hem i alla fall, då det är OMÖJLIGT att bara "stänga" av och INTE plocka och dona...men jag SKA verkligen försöka ta det lugnt nu.
Och det "roliga" är att då jag blir opererad kommer jag att hamna på avd 2 igen och träffa den trevliga personalen :)
Nej - nu vila på soffan!!!
lördag 1 januari 2011
Varit på akuten
Ja, efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen åkte jag in till akuten. Som tur var hade de väldigt lite att göra så jag fick komma in på ett rum nästan på en gång. Det togs blodprover, blodtryck, feber, kollade pulsen...sedan kom en läkare och pratade med mig. Han måste ju ha trott att jag var helt urblåst:
"-Är du frisk i övrigt?"
"-Ja, lite allergier och så men..."
"-Lite? de som är uppskrivna här är ju ganska många..? Och du har inte opererat magen någon gång?"
"-Nej, eller...jo, jag har ju gjort 2 kejsarsnitt förstås...och en bukplastik..."
och när han sedan skulle börja klämma på magen så säger jag:
"- Men du måste vara lite försiktig här på sidan, för jag har gjort en liten plastikoperation och fixat till ärret där..."
Alltså, det är ju så att jag kopplar INGEN av dessa operationer till dessa magsmärtor, och det var väl därför som jag först sa nej...*haha* Tur att de är vana vid förvirrade människor på akuten :)
Han hade även frågat vad jag jobbar med och så säger han:
"- Men är det inte lite fusk att sälja bantningspulver och själv göra en magsäcksoperation?" Så jag fick förklara att jag INTE gjort någon GBP utan "bara" tagit bort hud på magen...
Sedan fick jag vänta på provsvaren, och då de kom tillbaka var de helt normala så han trodde att det är gallan/magkatarr. Kan bero på att jag inte är van att äta normal mat i de mängder som intagits under jul o nyår (nähä? *S*)och är även vanligt då man gått ner mycket i vikt under en kortare period...(nja...nu är det ju ett tag sedan, men ändå...) Så: MIN prognos stämde ganska bra med andra ord :)
Men det är ju skönt att fått det uppkollat i alla fall. Nu blir det till att äta Omeprazol i 2 veckor och sedan sluta med dem och se hur kroppen reagerar...
"-Försök att äta något..." var det sista han sa...nja...just nu är jag INTE särskilt sugen, men om jag får sova på soffan ett tag kanske jag kan tänka mig att ta en rostad macka sen, vi får se...
Så nu sjunker jag tillbaka ner på soffan under yllefilten och zappar lite på kanalerna resten av kvällen...och nu vet vi i alla fall att det inte är något som smittar!
kramen
"-Är du frisk i övrigt?"
"-Ja, lite allergier och så men..."
"-Lite? de som är uppskrivna här är ju ganska många..? Och du har inte opererat magen någon gång?"
"-Nej, eller...jo, jag har ju gjort 2 kejsarsnitt förstås...och en bukplastik..."
och när han sedan skulle börja klämma på magen så säger jag:
"- Men du måste vara lite försiktig här på sidan, för jag har gjort en liten plastikoperation och fixat till ärret där..."
Alltså, det är ju så att jag kopplar INGEN av dessa operationer till dessa magsmärtor, och det var väl därför som jag först sa nej...*haha* Tur att de är vana vid förvirrade människor på akuten :)
Han hade även frågat vad jag jobbar med och så säger han:
"- Men är det inte lite fusk att sälja bantningspulver och själv göra en magsäcksoperation?" Så jag fick förklara att jag INTE gjort någon GBP utan "bara" tagit bort hud på magen...
Sedan fick jag vänta på provsvaren, och då de kom tillbaka var de helt normala så han trodde att det är gallan/magkatarr. Kan bero på att jag inte är van att äta normal mat i de mängder som intagits under jul o nyår (nähä? *S*)och är även vanligt då man gått ner mycket i vikt under en kortare period...(nja...nu är det ju ett tag sedan, men ändå...) Så: MIN prognos stämde ganska bra med andra ord :)
Men det är ju skönt att fått det uppkollat i alla fall. Nu blir det till att äta Omeprazol i 2 veckor och sedan sluta med dem och se hur kroppen reagerar...
"-Försök att äta något..." var det sista han sa...nja...just nu är jag INTE särskilt sugen, men om jag får sova på soffan ett tag kanske jag kan tänka mig att ta en rostad macka sen, vi får se...
Så nu sjunker jag tillbaka ner på soffan under yllefilten och zappar lite på kanalerna resten av kvällen...och nu vet vi i alla fall att det inte är något som smittar!
kramen
Inte idag igen ?!?
Jodå, i morse vaknade jag med ont i magen/mellangärdet och har legat på soffan tills nu...ajajaj...jag tror inte det är magsjuka, utan snarare är det min kropp som reagerar på all mat jag ätit den sista tiden. Jag som mest äter shakes...den är väl inte VAN helt enkelt och det känns mer som "magkatarr" då det gör ont uppe i magmunnen/mellangärdet...*SUCK*
Jag som skulle på konsert med vännen M idag...men nu fick jag ställa in det...på tv´n visar de "Ivanhoe" och jag slötittar lite. Undrar hur många gånger jag sett den egentligen, genom åren..? Var ju så himla KÄÄÄÄR i "Ivanhoe"/Anthony Andrews då jag var liten...
Har hällt upp lite avslagen coca-cola som jag ska prova med nu...
see you!
Jag som skulle på konsert med vännen M idag...men nu fick jag ställa in det...på tv´n visar de "Ivanhoe" och jag slötittar lite. Undrar hur många gånger jag sett den egentligen, genom åren..? Var ju så himla KÄÄÄÄR i "Ivanhoe"/Anthony Andrews då jag var liten...
Har hällt upp lite avslagen coca-cola som jag ska prova med nu...
see you!
2011´s första inlägg !
Ja, nu är det nytt år, nya förväntningar, ny möjligheter! Ett nytt oskrivet blad står framför oss...
Kajsa fick sitt röda och gröna piller, men det hjälpte föga, och efter att ha konsulterat min käre vetr.vän M så gav vi henne ytterligare en dos, men tror ni hon slappnade av? Nä, hade hon gjort det hade hon med säkerhet somnat, men hon VÄGRADE. Låg där och såg helt konstig ut och då de började skjuta raketer var hon helhispig i alla fall och låg och skakade, trots att jag försökte spela Magnus Uggla (det var den skivan som låg närmast) på hög volym...Tuffla, däremot, gick och tittade ut då det var som "värst", men återgick sedan till att tugga sitt ben i lugn och ro...
Middagen blev god och vi är supernöjda.
Äldsta dottern smsáde att det var lugnt på deras fest. Hon hade smakat en klunk öl och skrev: "Det var ju lika äckligt som då jag fick smaka det av pappa i bastun för flera år sedan. Usch!" Hon och pojkvännen var de enda som inte drack, men som hon skrev: "Någon ska ju ta hand om de andra också..."
Oj, bilderna kom helt i fel ordning men men, jag antar att ni kan gissa att vi INTE åt glass till förrätt *haha*
Bilden på mig...hm...ja, den blev väl så där, men den bjuder jag på!
SOV GOTT - I MORGON BÖRJAR ÄVENTYRET 2011!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)