På tal om hundar...

I går kväll fick jag för mig att ta med mig Stella upp i skogen på en prommis...det var ganska sent och började skymma lite...

En sak som jag tycker är att mina hundar ska hålla koll på MIG och inte tvärt om då vi är i skogen. Så jag släppte Stella och hon sprang där och nosade, och helt plötsligt tyckte jag att hon hade dålig koll på mig, så jag satte mig bakom en grangren och väntade...och väntade... hon sprang bara ½ meter ifrån mig, men såg mig inte...och efter 5-6 minuter märkte jag att hon började ge upp om att hitta mig, och blev mer och mer desperat, och så kom det...ett litet ynkligt "Voeff?" och så ett till, och då ropade jag på henne, för att hon inte skulle tro att jag var helt borta, men hon fick fortfarande leta reda på mig, och vi rumlade runt i en bamsekram då hon äntligen hittade mig.

Sedan gick hon inte mer än 2 m ifrån mig på hela resten av promenaden... *CLICK* till matte!