Kvällens film: .

Allt för min syster

Originaltitel: My sisters keeper

Familjens svåra beslut

Det sentimentala dramat Allt för min syster med Cameron Diaz handlar om en familj som kämpar för att hålla ett av barnen vid liv. Sextonåriga Kate har nämligen leukemi, något man upptäckte vid två års ålder. Hemligheten bakom att hon kunnat överleva är att hennes yngre syster Anna varit en perfekt donator åt henne. När Anna är tretton år fattar hon ett beslut som försätter familjen i en akut kris. Hon vill inte längre donera.

I denna inte helt kronologiskt berättade film får vi möta en på ytan lycklig kärnfamilj. Barnen hoppar glada runt i studsmattan på den stora tomten. Vid middagsbordet kivas det lite om småsaker. Under ytan finns dock en betydligt mörkare sida som hotar att splittra familjen.

Regissören Nick Cassavetes har tidigare bland annat gjort filmerna Dagboken och John Q. Precis som i John Q ställer filmen en politiskt och moraliskt väldigt laddad fråga i centrum. Då handlade det om oförsäkrade i sjukvårdsystemet i USA. Den här gången är frågan mer moraliskt komplicerad men minst lika intressant.

I grunden är filmen dock mer av ett känsloladdat drama som kommer få många biobesökare att snyfta. För egen del blev det ganska tidigt i filmen klart att regissören tar i lite för mycket och därmed distanseras jag till viss del ifrån det som händer. Händelserna är tillräckligt starka och melodramatiska utan att behöva förstärkande effekter i form av musik i varje känslig scen. Det finns någon enstaka sådan scen som funkar (den vid havet), men alldeles för många som inte gör det. När musikmontage nummer ”jag har slutat räkna för länge sen” kommer kan man inte göra mycket annat än skaka på huvudet.

Vad som förtjänar uppmärksamhet och applåder förutom själva ämnet är flera av de yngre skådespelarna som gör starka insatser. Främst av dessa är Abigail Breslin som ju oscarnominerades för sin roll i skojiga Little Miss Sunshine.

Med ett så viktigt och starkt ämne är det extra tråkigt när man tar i tills man spricker och tror att man når fram till åskådaren bättre då. Det var likadant med Cassavetes John Q.