tisdag 22 februari 2011

Dag 21: När jag var liten...

När jag var liten...ja, då bodde jag med min mamma, min biologiska storebror, en "halv-lille-bror" och 2 st styvbröder och min styvfar uppe i Jämtland. Måste väl säga att för mig är de ALLA mina bröder, än idag. Jag gick ju i terapi våren 2009 och vi fick fram en hel del om varför jag är som jag är, varför jag gör som jag gör osv och terapeuten tycker att jag ska skriva en bok om mig, om mitt liv, om min viktresa och hur svårt jag faktiskt har att hantera det. Mycket bottnar i min uppväxt. Det är inget som någon gjort, i alla fall inte medvetet, men ändå så formar ju uppväxten oss så väldigt mycket.

Det här med boken har jag anammat och även om jag bara börjat så är det i alla fall en början.Så jag tänkte helt enkelt "bjuda" på det inledande kapitlet i min kommande bok (*big smile*)

"Det är en kall vinterdag och snön gnistrar i solens strålar. Temperaturen har sjunkit och det knarrar under skorna då man går på snön. I den lilla skogsgläntan i den Jämtländska skogen sitter en 11 årig flicka. Hon är klädd i overall och näverstövlar. Sitter på en stubbe som hon borstat av snön ifrån. I handen håller hon ett kakpaket med mintkakor, som hon lyckades smuggla ut ifrån den lokala handlaren utan att någon såg något. Det är just det som är ”själva grejen” – att ingen såg något. Det är hennes egen lilla hemlighet som bara hon vet om och som ingen annan kan påpeka eller ha någon åsikt om. Hon öppnar förpackningen och låter den första kakan nudda vid hennes gom. Den smakar gudomligt gott, och utan att egentligen tänka på det äter hon en till, och en till, och fortsätter så tills alla kakorna är uppätna. Det tog nog inte mer än några minuter egentligen, så hon behövde inte sitta där så länge alls. Efter att ha svalt den sista tuggan reser hon sig upp och gräver ner pappersförpackningen i snön, som så många gånger förr. Hon tar på sig vantarna, ser sig om och går därifrån, som om inget egentligen hänt, som om hon aldrig varit där. Det man inte ser har inte hänt. Det man inte vet om kan man heller inte ha någon åsikt om eller klanka ner på…"

Känns lite läskigt att faktiskt publicera det här, men det är ju ändå bara ett litet stycke av den blivande boken, men ett väldigt viktigt stycke...känns som jag "blottar" mig, men någon gång ska väl vara den första för det också, och ska jag nu skriva och ge ut en bok så måste jag ju göra det förr eller senare.

kram kram


Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

2 kommentarer:

  1. Vad underbart du skriver, den boken vill jag definitivt läsa :) Jag har ju själv funderat på detta med att skriva bok men så har jag bloggen och känner att det får räcka med det. Just nu i allafall. Kanske annat när jag blir pensionär ;) Kram

    SvaraRadera
  2. jag kommer hänga på låset på bkahndeln då den släpps!
    kramiz

    SvaraRadera